Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Läs mer om vår integritetspolicy här

Jag godkänner
Nyheter

Nya höga trösklar i kollektivtrafiken

Martin Andersson funderar kring nya höga trösklar i kollektivtrafiken

Maas, Last mile och andra häftiga kollektivtrafiklösningar…. För alla?

Kollektivtrafik och mobilitet är hett, ny teknik ger oss nya möjligheter samtidigt som klimatfrågan och urbanisering driver oss i riktning mot nya kollektiva trafiklösningar. I snart varenda lite större stad i Norden så pågår det häftiga projekt med autonoma små bussar. I grunden är den här utvecklingen jättepositiv, men man kan inte låta bli att fundera på hur alla dessa häftiga lösningar kommer alla till del.

Funderingarna handlar om att det finns en uppenbar risk att vi återinför de ”höga trösklarna” i kollektivtrafiken i stället för att vi använder de nya möjligheterna till att underlätta för alla i samhället.

Det har gått över 30 år sedan de första låggolvsbussarna togs i drift i Sverige. Bland annat så var Helsingborg och Malmö två av de första kommunerna som såg möjligheten att underlätta för sina medborgare med funktionsvariation att resa kollektivt med hjälp av låggolvsbussar.

Under de här dryga 30 åren så har vi i Sverige dessutom satsat åtskilliga summor på att anpassa hållplatser så att de kan användas av alla. Jämfört med omvärlden så har vi i Sverige kommit långt när det gäller den fysiska miljön i kollektivtrafiken även om det finns mer att göra. Låggolvsbussar och anpassade hållplatser har definitivt sänkt de ”höga trösklarna” i den svenska kollektivtrafiken.

När man nu tittar på det som är ”inne” nu inom kollektivtrafiken så finns det en uppenbar risk att de ”höga trösklarna” införs igen. Nu i skepnad av häftiga digitala lösningar som inte är anpassade för resenärer med funktionsvariation men å andra sidan, det spelar kanske ingen roll för i andra änden av ”systemet” så finns det förmodligen ett fordon som inte är möjligt att resa med om jag till exempel sitter i rullstol.

Det borde naturligtvis vara precis tvärt om, att de nya tekniska möjligheterna används till att ytterligare underlätta för alla att komma ut i samhället. När vi nu utformar morgondagens kollektivtrafik så borde vi utgå ifrån resenärerna med funktionsvariation och deras behov. Med de resenärernas behov som grund så kan vi skapa lösningar som kommer alla till del.

Låt oss inte stoppa eller förhindra utvecklingen av kollektivtrafik och mobilitet, dagens digitala möjligheter är fantastiska och ger oss oanade möjligheter att underlätta i stället för att försvåra resandet för vissa grupper. En app anpassad för resenären med kognitiva funktionshinder är ett exempel på något som skulle stärka de resenärerna. Men finns viljan, eller är det inte tillräckligt häftigt?

”Höga trösklar” är inte alltid av fysisk natur…

Martin Andersson

DRT Solutions AB